Jag är i detta nu i chocktillstånd, satt o funderade här för mig själv o då sitter jag oftast o kikar ut för fönstret me nån skön musik. Jaja åter till tillståndet. Vi har en grannfamilj bredvid oss, deras mittenson som är runt 20år är en riktig ensamvarg, han hälsar aldrig och man ser han alltid sitta ensam o äta lunch någonstans och så har det varit genom alla år. MEN nu, efter 7 år som vi bott här i skrapan ser jag plötsligt att han har med sig ett helt himlans gäng hem till honom! ungefär 8-9 personer som klampar in här, ja från 0 besök på 7 år så blev det alltså 8-9, häftigt o störtskönt för honom. Jag är verkligen glad för honoms skull, han e värd lite häng hemma han med.