---

Det var Måndag den 16 Augusti 2003, första dagen på högstadiet.. en försenad Jonatan sprang uppför spiraltrappan med yrselfärgade väggar runtom, jag hade mamma flåsande i bakhasorna.. Det ända jag visste var att läraren hette Dana Twana, vilket jag trodde var ett tjejnamn så vi hoppade ur trappuppgången vid första våningen, gick in i "aftonbladet" som klassrummet hette, men "suz" som läraren hette sa att HAN befann sig en våning upp..

Äntligen framme, Dana är glad o se mig! Det verkar dock inte resten av klassen vara, dom ser mest ut som stenansikten när jag "smyger" in o sätter mig min utpekade plats medans jag vinkar av mammsen.. Jag hamnar mittemot, just det amanch! han var där i tid som vanligt.. Vi blev indelade två o två denhär öppningsdagen, självklart visade ödet upp sig o parade ihop mig med Amanch.. Vi fick ställa lite frågor till varandra.. Min första fråga var; Vad brukar du göra på fritiden?. Amanch svarade snabbt o lite blygt; Simning. Jag försökte få fram mer så jag frågade; Inget annat? Men fick ett snabbt nej tillbaks.

Och nu, ungefär 1500 dagar senare så är det i princip oförändrat, liksom Jonamas härliga vänskap!

---